Hurghada forts 18 januari

Frukosten hade de fixat bra med reservaggregat. Men det finns uppenbarligen väldigt liten beredskap för tunga regn. Det flöt vatten överallt och de stackars araberna fick samla upp vatten med sopskyffel och trasor. Men de är ändå på gott humör…. Strömmen kom vid 12 tiden.
Satte mig i Internet caféet mellan 11 och 12. Hade nämligen fått SMS av Meeri att hon ev. är på väg till Haiti för att hjälpa till några dagar. En kille med god ekonomi har tillgång till eget plan och de kan åka en grupp. De kommer att bo på flygplatsen och måste ta med egen mat och dryck. På flygplatsen är de övervakade av FN soldater och USA soldater. Kvinnorna ska ta hand om barn som mist sina föräldrar och männen betydligt hemskare saker, som att gräva fram folk ( eller lik) ur bråten.
På kvällen berättade ett par kamrater om natten då de vaknar av att vatten strömmar in genom taket. De beger sig i bara kallingar för att få tag i någon vaktis. Det går bra men han har inte fattat vad det är frågan om så han måste hämta någon annan. När de är tillbaka så slår dörren igen och nyckeln är inne i rummet. Efter diverse förvecklingar lyckas de få upp dörren, fixat läckaget och allt blir frid och fröjd, men männen försäkrar att de snälla araberna höll sig för skratt när de dök upp i bara kallingar vid 3 tiden osv.
De som var ute på båtutflykt hade extremt gungigt på havet. Några blev rejält sjösjuka. Det blev väl inte direkt mysigt. Det blåste så pass att jag som gärna sitter i skuggan hade det lite kallt och gick in istället för att smörja in kroppens nakna delar med solskydd 30 + och/eller klä på sig mera. Fortsatte med 1222 över havet. Simturen blev dock av, men den kändes kyligare än förut.
Jag var iväg och skulle handla lite T shirts på egen hand. Blev ”inkastad” i en butik av George som skulle sälja mig 4 T shirts för 985 EGP (x 1,43) Aldrig i livet sa jag. Han minskade och minskade och till slut fick jag säga vad jag kunde tänka mig att betala. 250 sa jag. Men han försökte ändå… Det blev 250 vilket egentligen var för mycket men jag orkade inte hålla på längre. Vill bara därifrån. Jag försökte förklara att när jag säger MAX pris och vad jag vill ha så menar jag det – och inte femton grejer till eller dubbelt så många pund . Han såg rätt sur ut när jag gick men det bryr jag mig faktiskt inte om. Det här förhandlandet i butiker passar inte mig alls. Jag vill bli respekterad när jag säger NEJ det är för dyrt och NEJ jag vill inte ha mera grejer.
På kvällen kunde unge Osama briljera med diverse konster han kunde med glas, kopp och fat osv. i restaurangen. Jag filmade skeendet och tog bild på Osama. Han hade också en del humor runt sitt namn.