Om allt och ingenting med lite humor
onsdag 22 april 2015
onsdag 24 september 2014
Jag föddes 1999 i Japan. Jag heter Suzuki Baleno ( för den noggranne även 1.6 4WD Kombi). Jag adopterades i på hösten 99 av en man som fyllt 61 och som haft mig sedan dess och tagit med mig till hälsocentralen ( Folkes Bil i Strömsund) för regelbunden hälsokontroll. Jag har nya vinterskor och åtta sommarskor – även om ett par kanske mest är tofflor då de saknar grepp! Jag är inte helt perfekt men om du vill veta lite om min krämpor får du ringa hon som är fosterförälder just nu.
Det är nåt med artros i en led och lite annat smått och gott. På en site på nätet beräknas såna som jag vara värda mellan 10.000 och 20.000. Kan väl säga att jag byter husse för mindre än den övre summan vilken dag som helst eftersom jag kastats ut i kylan och ingen vill åka i mig längre. Men DU kanske vill ???? Ring så ska vi snacka om det !
0708 – 518007
( Hon heter Lillemor – fostermamman)
torsdag 28 juni 2012
Tips till sommardasset
Om du som jag har en gammal trafikkon liggande. Kom över den i samband med en övning med bilkåren och SKULLE ha lämnat tillbaka den när I 5 la ner men ..... det blev bortglömt!
Pengar på kontot
På ett konto för en förening som jag är kassör har det kommit in
ÅTTATUSENFEMHUNDRASEXTIOTRE kronor.
SKA MAN ANMÄLA FELET?
Jo - det är klart man ska.
Snart är de inte där längre utan tillbaka till företaget i Uppsala som betalat fel!!!
Rabarberkräm
Har du sett Anna Skipper på SJUAN i Du är vad du äter. Jag har en jacka som har ett annat budskap från tiden som lärare
Hursomhelst så frågar denna Anna sin klient: Vad är det här för grönsak? Han svarar rabarber. Men det är selleri. Varför nu denna långa inledning? Jo jag kokade rabarberkräm idag. Av stjälkar som jag fått av Ulf som varje år i början av juni kommer och övernattar hos mig för att möta sin fru Babs på tåget från sydligare nejder. Han har alltid med sig rabarber.
Ulf och Babs lärde jag känna i mitten av 80 talet då vi bodde i Norråker. De har sitt sommarställe några kilometer därifrån - den gamla byskolan. Det finns annat att se där också. Klicka här
Anledningen till bekantskapen var att de hade haft kaniner i bur över sommaren och skulle nu hem igen och någon hade tipsat dem att vi hade haft kaniner i bur tidigare. Så vi fick dem - de blev snart flera kaniner. Men då honan ofta dödar ( och även äter upp) sina ungar om hannen finns nära så blev det så med de nya kaninerna. Men Kelvin och Nafsan blev middag så småningom.
Det gick inte som här på bilden nedan:
Äventyr i skogen
Spänning i skogen! Mira och jag går ofta i elljusspåret i Lugnvik där vi bor. Häromdagen hamnade vi på en stig bakom en trast – troligen yngre variant – som jag trodde bara ville hoppa lite men som troligen var skadad och inte kunde flyga. Runt omkring flög en större trast och höll ett vakande öga. Mira var riktigt sugen på att störta fram men jag höll henne tillbaka. Man får uppleva helt andra saker när man har ett djur med i skogen än om man går utan.
Och apropå skylten här ovan!
Det borde stå:
För den lilla minoritet som inte gillar att se lösa hundar ber vi dig hålla din hund kopplad
Under eller???
Det var några veckor före den 11 september 2001. En kvinna som jobbade i norra tornet berättar hur hon skulle åka hiss i tornet och att den störtade 35 våningar. Hon var säker att hennes sista stund var kommen. Men hon överlevde. Hon kommer från Polen och ringde sina mamma för att berätta detta. Mamman tyckte att hon skulle byta arbetsplats. Men kvinnan ville bara att modern skulle se till att en tacksägelsemässa hölls i hennes hemkyrka i Polen.Hon hade ju överlevt en så dramatisk händelse. Föga insåg hon att det skulle bli mycket värre. Mamman talade med den katolske prästen och datum och tid bestämdes för mässan. Klockan 15.00 den 11 september 2001.
Tidigt den morgonen hade dottern - kvinnan från Polen – klätt sig för att gå till sitt arbete. Hon bar alltid höga klackar men det var en röst som sa henne – idag ska du ha lågskor! Så hon gjorde det. När stöten kom så insåg hon för gång nummer två att hennes liv skulle ta slut. Men hon visste ju också att en mässa höll på hemma i Polen. Kvinnan rusade ut ur tornet så fort hon kunde, glad att hon hade lågskor för det var svårt att springa mellan allt skräp och tegel som låg på marken. Hon sprang för allt hon var värd ända till Brooklyn Bridge – flera hundra meter därifrån bara för att se tornet rasa ihop under ett väldigt dån.
Hur kom det sig att hon just denna dag tog lågskor?
Hur kom det sig att man i Polen bestämde att hålla tacksägelsemässa just klockan 15.00.
Precis när attacken skedde?
Hon tror ju på att Gud fanns med. Gör du?
Lyssna till någon annan som också var med den dagen.
Klicka här !!!
fredag 23 december 2011
Mitt 2011
Bilden från mitt köksfönster
Dags för julbrevet från Lillemor! Jag är numera så kallad ”glad pensionär” Ja det vill säga alltid utom när det börjar närma sig den 19-20:3 varje månad – då kan man bli lite deppad! Det som förr var X kronor före skatt är numera X / 2 + 2000:- Så ni får liksom känslan där?? Eller? Å andra sidan har jag väl kläder så det räcker i 10 år och jag har inga resor till jobbet. Brukade tanka för cirka 800:- / månad men då ingår ju lite andra resor. Numera är det länskort som gäller för 180 :- / mån. Då kommer jag mig till norska gränsen och alla länsgränser. Men inte med flygbussen – den måste man lösa separat!
Magen har – ta i trä – lugnat ser sig. Ingenting sen ambulansen fick hämta mig på tåget i Ånge den 26 mars. Vilken dramatik! Jag ringde på konduktören för att tala om att jag larmat ambulans när vi var framme i Östersund men han tyckte jag såg så blek ut att han ordnade den till Ånge. Så nu vet jag hur det är och jag vet hur det är att få morfin i sprutform!!! Jag blev väldigt deppad när det gick ur kroppen sedan.
Vid nästa besök hos dotter med familj så kunde jag konstatera att mågen Micke verkligen byggt ett alla tiders fint hus åt familjen. Eget rum åt alla barnen och vardagsrum både uppe och nere.
I maj åkte vi för att titta på en valp. Meeri har önskat sig en hund länge. Resultatet blev Mira som nu är 14 månader. Det har varit en kul men samtidigt jobbig tid. Då jag uppmuntrat henne att skaffa Mira ( i maj och hon var då 7 månader) en blandrasvalp fick jag fullt schå att hjälpa henne med valpen då Meeri inte alltid själv kunde. Mira kan bli lite konfys ibland då border-collien i henne vill samla ihop oss alla och stövarn som vill springa med nosen i backen och jaga.
Meeri åkte på en ayurveda klinik i Indien i fyra veckor och då hade jag henne på heltid. Så mina första veckor som pensionär hade jag så att säga fullt upp. Mira blev ju någon sorts barnbarn kan man säga
Mina systerdöttrar tog studenten i juni och jag hade fått förtroendet att slöjda fram deras balklänningar. Jag blev faktiskt nöjd.
Och den ena läser nu vid Umeå universitet – vill väl blir läkare och den andra for till Tyskland som au pair.
Den 30 september 2011 gjorde jag min sista arbetsdag. Jag bjöd kolleger på pajer med vaniljsås och det var uppskattat. Hade en fest på min födelsedag den 21 september så 18 personer trängdes i min lilla trea. Mycket lyckat. Fick massor av blommor.
I månadsskiftet november – december gjorde jag min första resa som pensionär till Turkiet. Hade faktiskt aldrig varit där förr. Hade bokat en resa i mars 2003 som blev inställd pga. krig i Irak. Tyvärr blev vi vinterkräksjuka båda två men lite hann vi ju uppleva. Som Pamukkale för den som känner Turkiet.
Resan hade jag köpt genom tidningen Veteranen. Samma resa fanns annonserad i Svenska Dagbladet så det var äldre personer och en del så kallade intellektuella. Bland annat följd en man med som var så lik Anthony Hopkins att vi var tvungna att fota honom med Meeri.
Förutom en mormor som hade med sitt barnbarn på 14 år så var Meeri yngst. Meeri sa vid hemkomsten att hon var glad att ha mött så mycket klokskap och så många fantastiska livshistorier på en vecka. Hon blev lite av en maskot och blev mycket populär bland framför allt en del av männen ( ingen yngre än cirka 70 år) Alla var gifta men deras fruar tycktes inte se henne som någon rival. .
Nu önskar jag dig JULEFRID! För min del blir det när den dunderförkylning som jag fick med mig när jag besökte barnbarnen i början av månaden har lagt sig. De två pojkarna fyllde år den 4 resp den 10 decmeber och ett familjekalas gick av stapeln det senare datumet som jag bevistade. Barnen var väl skapligt friska men päronen var rejält förkylda. För mig innebär julen att minnas att Jesusbarnet föddes för så där 2000 år sen. Med största sannolikhet inte i december men ändå. Ett riktigt lyckosamt 2012 blir också min önskan till dig som läser detta. Och sista bilden nedan visar mina barnbarn - med mor! Tagen vid ett glatt ögonblick i somras.
Kram från Lillemor
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)